Om kooperativ organisation

Niklas Hellberg, sveriges regissörer och Diggapony: Kul att höra att så många arbetar med att utveckla formerna. Vi behöver kompetensutveckla oss, det fattas mycket kompetens i våra yrkesgrupper. Upphovsmännen tex, scenografer, författare, kompositörer, koreografer osv, har inte någon kompetensutveckling alls. Utanför ankdammen Sverige kanske. Vi arbetar mycket med nätverk. Vi måste vara öppna, hjälpa varandra, visa varandra hur man gör. För att skapa uppdrag. När vi får uppdrag upptäcker vi ofta att vi behöver just kompetensutveckla oss. Men om vi samarbetar så snurrar det oftast på bra. Kooperativa ideer är en modell som är värd att sprida. Noder tex, som i vårt nätverk, som är till för erfarenhetsutbyten mm.

Agnes Rosenberg, producent: Vi – Ruby Rose Union – jobbar i en ideell förening som utgör bas för ett nätverk för kvinnliga konstnärer, som också kan söka pengar genom oss. Vi har kunskap om marknadsföring, ekonomi och planering och enskilda konstnärer kan komma in och få rådgivning och vägledning i hur man kan driva ett projekt, utan att först behöva skapa en egen juridisk person för att kunna driva sin idé.

Peder Bjurman: Istället för att var och en har sitt eget produktionsbolag kan man skapa – som vi gjorde för ett tag sedan – en gemensam organisation, där man har resurserna och erfarenheterna och kan få stöd att genomföra sin idé utan att behöva göra det själv. SITE, som jag arbetar med, har också en lokal där man kan spela sina produktioner. En föreställning ska ju kunna leva i fem år och kunna återupprepas. Då måste det ju finnas ett hus för det.

Hur organiserar man sig för att kunna driva sina projekt utifrån de ekonomiska villkor som finns på marknaden för kulturarbete? Måste man starta eget? Det krävs stora kunskaper för att genomföra – ekonomiskt och praktiskt – stora projekt där man hanterar kanske stora summor pengar och måste veta hur man skriver kontrakt, bokar scener, bokar artister och tar hand om produktionsprocesser från start till slut. Kan vi hitta former för samarbete som gör att de här hindren kan övervinnas utan att vi mister all social säkerhet och inte längre kan få a-kasseersättning för att vi plötsligt räknas som egna företagare?

Mårten Spångberg: Varför måste vi sitta tillsammans och producera? Varför ska vi skapa identitet i det vi gör?

Jannike Grut: Handlar det inte om två saker – platser att mötas på och gemensam produktion? Är det ett problem att det finns en fast plats att arbeta på istället för mobila platser? Är det en motsättning att båda sakerna existerar parallellt?

Mårten Spångberg: Utifrån var jag rör mig uppfattar jag att fysiska platser och fasta samarbetsformer konsoliderar de former som redan existerar och gör att vi inte rör oss framåt. Det vi gör till stor del är att vi konsoliderar identiteter – och kanske cementerar detta att vi för alltid kommer att fortsätta vara bidragstagande. Det är ju först när vi slutar be om pengar som vi kan göra det vi själva vill. Vi måste förändra strukturerna fundamentalt för att kunna gå framåt och inte fastna i det som redan existerar.

Jonathan Habib Engqvist: Ja varför ska vi egentligen jobba ihop? Vad tänker vi oss att vi ska vinna på det? Det är en väldigt bra filosofisk fråga.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s